• RSS
  • Facebook
  • Twitter

Grundaren till True Heart Education


Verksamhetschef
Sanna Nova Emilia
Social entreprenör, Inspiratör inom personlig utveckling och författare


Sanna är en engagerad och uppskattad social entreprenör med över tio års erfarenhet som kursledare/föreläsare och inspiratör för människor i personlig utveckling. Hennes högsta ambition är att sprida medvetenhet och aktivt verka för att varje människa får möjlighet att utvecklas till sin största potential, i glädje, kraft, trygghet och frihet.

”Min största lärare och tillgång i livet är mina egna livserfarenheter. True Heart Education är det positiva resultatet av mitt eget lidande. Mitt mål med True Heart Education är att föra in en ny syn och ett nytt sätt att tänka beträffande individualitetens, glädjens och kreativitetens nödvändighet och kraft för vår utveckling. Det handlar inte bara om att föra in en ny syn och ett nytt förhållningssätt till undervisningen, det handlar i grund och botten om att föra in en ny syn och ett helt nytt förhållningsätt till hela människan.

Sanna är nu aktuell med boken Att lära med Hjärtat – När kunskap och värde blir ett, som släpps den 1 oktober 2011. Passa på att boka din Föreläsning/Workshop redan nu!

 

 


Bakgrundsberättelse
Av Sanna Nova Emilia


Jag tror bestämt att min son Julius började springa innan han lärde sig att gå. Kröp gjorde han aldrig heller utan han ålade sig först fram som en larv och började sedan gå på alla fyra. Min son är en vetgirig, nyfi ken, upptäcktslysten liten kille som aldrig kan få nog av att lära sig nya saker.
Inte förrän han började i skolan. Nog för att jag älskar att läsa nattsaga och läste för honom många kvällar, men jag lärde honom aldrig att läsa, det gjorde han själv. Fem år gammal stod han plötsligt mitt på torget i Hudiksvall där vi bodde på den tiden och tittade upp emot en av butiksskyltarna och läste “E-X-P-E-R-T”… Det står expert!”
“Jaaa! Wow min älskling! Du kan ju läsa!”
Julius älskade även att räkna redan när han var fem år. Jag hade köpt några fi na böcker med klistermärken av stjärnor där han själv  fi ck klistra in sin stjärna efter varje avklarat kapitel. Han bad att få gå och lägga sig tidigare på kvällarna så att han och jag kunde räkna tillsammans i sängen och många gånger så var han betydligt snabbare i huvudet än jag på att subtrahera äpplen ifrån päron och bananer.

Min son gick till sin första skoldag stolt och lycklig, fylld av energi, nyfi kenhet och entusiasm. “Tänk mamma! Tänk vad många roliga saker jag ska få lära mig nu!”.
Jag kunde riktigt känna barnens förväntan där de satt vid sina bänkar när läraren välkomnade dem. De såg med stora tindrande ögon
på de nya pennorna, suddgummit, pennvässaren och anteckningsboken. De skrattade och fnittrade upprymt och nervöst. Det här var på
riktigt! Nu var de riktiga skolbarn! Som de hade längtat efter att bli såhär stora!

Jag märkte ganska snabbt hur Julius vanliga sprudlande energi försvann gradvis under de efterföljande veckorna. De tindrande ögonen
tindrade inte fullt lika mycket på morgonen och hans leende var aldrig fullt lika leende igen. Fyra veckor efter sin första skoldag vaknade han på morgonen och såg allvarligt på mig.
“Jag vill inte gå i skolan mer mamma.”
“Jasså? Varför inte då min älskling?”
“För jag får inte leka längre. Jag ska bara sitta still och vara tyst.”
Vad svarar jag som mamma på det?
”Välkommen till verkligheten mitt barn. Tyvärr så får du inte längre bestämma över ditt liv och det får inte jag heller. Om jag inte tar dig till skolan så hamnar jag i fängelse. Det stavas S-K-O-L-P-L-I-K-T. Du har insett och kommunicerat ditt eget behov och det är jättebra men tyvärr så kan vi i vuxenvärlden inte ta hänsyn till detta. Skolans uppgift är inte att vara rolig utan att forma dig till ett kugghjul i samhällsmaskineriet. Så du måste sluta leka nu, sitta tyst och vara still. Du är trots allt 7 år!!”
Nä, så svarade jag givetvis inte. Jag svarade att “Åh vad jag förstår dig min älskade lilla kille. Jag förstår att det känns jättetråkigt för dig
och jag blir väldigt ledsen när jag hör att det är så skolan fortfarande fungerar. Jag ska prata med dina lärare.”

Efter ett möte med min sons lärare där jag höll en mindre föreläsning om glädjens och lekens nödvändiga betydelse för bibehållen nyfikenhet och lust att lära och utvecklas och där jag berättade om vikten av att se till varje individs kapacitet, förmåga och intresse för att hjälpa dem att utvecklas optimalt, både kunskapsmässigt men även mänskligt, så svarade en av lärarna mig att:
“Sanna! Det är ju precis så där vi skulle vilja jobba, men vi har ju mål och riktlinjer som vi måste följa för att garantera barnens framtida behörighet inom de olika ämnena och det är omöjligt att ta hänsyn till alla då.” D v s prioriteringsordning Behörighet framför
välmående, lyckliga och friska barn. Vad skulle hända om vi vände på steken? Om vi prioriterade välmående, lyckliga och friska barn
framför behörighet? Skulle då inte behörigheten komma på köpet? Jo, mest troligt.
Det var då det slog mig att lärarna förmodligen också går till sin första arbetsdag stolta och lyckliga, fyllda av energi, nyfikenhet och
entusiasm. “Tänk! Tänk så många roliga stunder vi ska ha tillsammans jag och barnen. Tänk att få bidra till att dessa barn blir till det
bästa de kan bli!” Eller kanske insåg de fl esta redan under lärarutbildningen vilket begränsat system de var på väg in i men kände att
det var för sent att vända om?

I detta möte med skolvärlden så föddes visionen om True Heart Education som numera ingår i ett stort nätverk av organisationer, företag
och människor som arbetar mot samma mål och syfte: Att skapa en skola på mänskliga villkor där våra barn får möjlighet att utvecklas
optimalt, både kunskapsmässigt och känslomässigt för att bli det bästa de kan bli.
Jag är som förälder skyldig att lämna mitt barn i skolan. Det är min plikt och barnets plikt. Min trygghet i detta borde rimligtvis ligga i vissheten att skolan förmår ge någonting till mitt barn och hjälpa mitt barn att utvecklas utan att samtidigt ta någonting ifrån honom. Det gör ont i en mamma att se när stjärnorna i hennes barns ögon slocknar, när vingarna kroknar och livslusten dör, för det påminner samtidigt om alla de drömmar, all den livslust, kreativitet, nyfi kenhet och inspiration som en gång gick mig själv förlorad och som jag fi ck ägna en halv livstid åt att vinna tillbaka.
Tänk om vi alla skulle få hjälp, stöd och vägledning i att bygga på oss själva ifrån första början istället för att först tvingas skala av
oss tidigare generationers begränsning. Hur skulle världen se ut då? Vilka möjligheter skulle det ge oss som mänsklighet?

Med hopp om framtiden….

Sanna Nova Emilia

 


Vision


- Ett mer medmänskligt och kärleksfullt samhälle, där varje individ ser och känner såväl sitt eget som andras värde. Ett samhälle där människovärdet står högst i kurs.
- Att våra barn får möjlighet att utvecklas utifrån sina individuella behov, förutsättningar, talanger och förmågor, oavsett vilka dessa
är.
- Att våra barn får möjlighet att behålla och utveckla sitt självledar­skap, sin inre ledning, motivation och drivkraft.
- Att våra barn får möjlighet att behålla och utveckla sitt fria, kreativa tänkande.
- Att våra barn utvecklas till trygga, självmedvetna och känslomässigt medvetna individer med insikt om såväl sitt eget som andras värde.
- At
t skapa en inspirerande miljö där våra barn får utvecklas i glädje och tillit till sin egen förmåga.
- A
tt skapa en mer sund och välmående framtida generation, än den vi ser idag.
- Att skapa en Ansvarskultur, befolkad av en mänsklighet som fullt ut vill och vågar ta ansvar för sina liv, sina behov, tankar, känslor, handlin­gar och relationer. 


 

 

 

 

Populära artiklar

IMG_5925

Vem frågar om barne

När min son började i skolan så blev känslan så ...

mom hugging kids

Barn är människor

Vi behöver förstå oss själva för att förstå våra barn. ...

Bestulen och berikad

    Tack Elisabeth Jönsson på Punctum Saliens, för att jag får ...

1 Jonna Sörensson

Framtidens företaga

Min vän Micke Olsson är en fantastisk företagare som har ...

IMG_6032

Barnens vädjan...

Idag ställde Rektorsakademiens Framtidskompetenser frågan: Går det att förändra en ...

Samarbetspartners